Satt här nu o tänkte tillbaka lite i tiden, speciellt på tiden då jag väntade Nova och då dagen var kommen och Nova ville ut till oss! Tänker oxå en hel del på min kära mamma. Den dagen då de var dags för Nova att komma ut så ringde jag min mamma kl 7 på morgonen (kl 6 hennes tid), samtidigt som hon svara så fick ja en värk så ja sa bara ring upp mig o la på. de dröjde inte många sekunder innan hon ringde upp. Så jag tala om för henne att hon kunde boka biljett hem för nu var de dags. Nova kom till oss kl 15.22 den 22 september 2008. KL 18.00 den 23 september var mamma här, de kallar jag snabba ryck! Jag vet inte ens hur jag ska kunna förklara med ord vad mycket hon betyder för mig, och den känslan jag hade när mamma kom in på BB rummet för att hälsa på mig och sitt första barnbarn Nova, de var mycket blandade känslor vill ja lova! Men jag var såååå lycklig, jag hade alla jag bryr mej om runt omkring mig då, speciellt Mamma Jocke och Våran älskade lilla Nova såklart!



Men så sitter jag här idag i kalla Sverige o mamma i Varma portugal, de känns jättejobbigt ibland. Man skulle bara vilja ha henne runt hörnet, kunna hälsa på henne dagligen om man så ville de! Vissa dagar känns mer jobbiga än andra. Ibland när man verkligen behöver henne så går de inte =( Och speciellt nu när inte hon heller har de så lätt så känns de fruktansvärt att inte bara kunna krama om henne o säga att ja älskar henne!

det enda jag vill få ut av detta mamma, är att jag älskar dej o saknar dej så fruktansvärt mkt!
Du betyder såååå mycket för mig! Glöm aldrig det!

Puss&Kram // Angelika