ÄR DET HELT OKEJ....

...att känna att man ångrar sig? Måste hon verkligen gå på dagis?? Det gör ont i mammahjärtat idag, har stans störtsa klump i magen, gråten i halsen, hur beter man sig i sådana här situationer??

Idag har jag lämnat henne själv på dagis!! Det är inte det att ja inte tror att hon kommer klara de eller att de inte ska gå bra, utan själva grejen att lämna bort henne till folk man egentligen inte känner, trots att de verkar huuuuur gulliga o bra som helst så känns det jobbigt som skrutt!! Man har ju som sagt var inte varit själv på nästan 1 1/2 år så de kanske inte är så konstigt om de blir lite separationsångest. Men när ska de släppa, att man inte känner så här längre, utan när man faktiskt tycker att de känns bra att ha henne på dagis?! Kanske när man skaffar sig ett jobb/börjar plugga igen, för då måste hon ju vara där och då har man ju saker att sysselsätta hjärnan med så att man inte tänker så mkt....

Vad ska jag hitta på? vad ska jag göra här hemma utan henne? Det enda jag kan komma på som är "smidigt" att göra själv det är o städa o roligare kan man väl ha!!

Hur bearbetar ni detta, ni som har barn som har börjat på dagis? hur kommer ni över de här jobbiga?

Jag trodde faktiskt inte att ja skulle ha de så här jobbigt, jag trodde bara jag skulle vara glad för Novas skull, att hon skulle få komma ut bland andra barn o leka o ha skoj, men just nu känns de bara tungt !!

Nej nu ska jag ta mej en kopp kaffe o försöka komma på något att sysselsätta hjärnan med så ja inte tänker så mkt...måste komma över detta!! Det kommer säkert ta ett tag innan man släpper det lite, men men så är de väl. Man lämnar bort de bästa man har till någon annan, inte konstigt att känns som de känns!

Ha de gott mina vänner

Puss&Kram // A